publicerad: 2015
grinare
grin·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. grinarna grina 1
Singular | |
---|---|
en grinare | obestämd form |
en grinares | obestämd form genitiv |
grinaren | bestämd form |
grinarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grinare | obestämd form |
grinares | obestämd form genitiv |
grinarna | bestämd form |
grinarnas | bestämd form genitiv |