publicerad: 2015
grundare
grund·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. grundarna • föreningens grundare
Singular | |
---|---|
en grundare | obestämd form |
en grundares | obestämd form genitiv |
grundaren | bestämd form |
grundarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundare | obestämd form |
grundares | obestämd form genitiv |
grundarna | bestämd form |
grundarnas | bestämd form genitiv |