publicerad: 2015
grundbrott
grund|brott
substantiv
~et; pl. ~ • vågors brytning över ett grund; till 3grund
Singular | |
---|---|
ett grundbrott | obestämd form |
ett grundbrotts | obestämd form genitiv |
grundbrottet | bestämd form |
grundbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundbrott | obestämd form |
grundbrotts | obestämd form genitiv |
grundbrotten | bestämd form |
grundbrottens | bestämd form genitiv |