publicerad: 2015
gudom
gud·om
substantiv
~en ~ar • gudomlig natur; gudomligt väsen, gud
Singular | |
---|---|
en gudom | obestämd form |
en gudoms | obestämd form genitiv |
gudomen | bestämd form |
gudomens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gudomar | obestämd form |
gudomars | obestämd form genitiv |
gudomarna | bestämd form |
gudomarnas | bestämd form genitiv |