publicerad: 2015
hänföra
hän|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för 1 räkna till2 fascinera
Finita former | |
---|---|
hänför | presens aktiv |
hänförs (hänföres) | presens passiv |
hänförde | preteritum aktiv |
hänfördes | preteritum passiv |
hänför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hänföra | infinitiv aktiv |
att hänföras | infinitiv passiv |
har/hade hänfört | supinum aktiv |
har/hade hänförts | supinum passiv |
Presens particip | |
hänförande | |
Perfekt particip | |
en hänförd + substantiv | |
ett hänfört + substantiv | |
den/det/de hänförda + substantiv | |
den hänförde + maskulint substantiv |
hänföra sig
• räknas tillOrdform(er) hänföra sig