publicerad: 2015
hänryckning
hän|ryck·ning
substantiv
~en ~ar hänrycka
Singular | |
---|---|
en hänryckning | obestämd form |
en hänrycknings | obestämd form genitiv |
hänryckningen | bestämd form |
hänryckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hänryckningar | obestämd form |
hänryckningars | obestämd form genitiv |
hänryckningarna | bestämd form |
hänryckningarnas | bestämd form genitiv |