publicerad: 2015
högsäte
hög|säte
substantiv
~t ~n • främsta plats vid matbord; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
ett högsäte | obestämd form |
ett högsätes | obestämd form genitiv |
högsätet | bestämd form |
högsätets | bestämd form genitiv |
Plural | |
högsäten | obestämd form |
högsätens | obestämd form genitiv |
högsätena | bestämd form |
högsätenas | bestämd form genitiv |