publicerad: 2015
höjdare
höjd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. höjdarna 1 ⟨vard.⟩ högt uppsatt person2 hög boll; högt kast
Singular | |
---|---|
en höjdare | obestämd form |
en höjdares | obestämd form genitiv |
höjdaren | bestämd form |
höjdarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
höjdare | obestämd form |
höjdares | obestämd form genitiv |
höjdarna | bestämd form |
höjdarnas | bestämd form genitiv |