publicerad: 2015
hökare
hök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. hökarna • ⟨åld.⟩ matvaruhandlare, detaljhandlare
Singular | |
---|---|
en hökare | obestämd form |
en hökares | obestämd form genitiv |
hökaren | bestämd form |
hökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hökare | obestämd form |
hökares | obestämd form genitiv |
hökarna | bestämd form |
hökarnas | bestämd form genitiv |