publicerad: 2015
hövålm
hö|vålm
el. hö|volm
substantiv
~en ~ar hö vålm
| Singular | |
|---|---|
| en hövålm (en hövolm) | obestämd form |
| en hövålms (en hövolms) | obestämd form genitiv |
| hövålmen (hövolmen) | bestämd form |
| hövålmens (hövolmens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hövålmar (hövolmar) | obestämd form |
| hövålmars (hövolmars) | obestämd form genitiv |
| hövålmarna (hövolmarna) | bestämd form |
| hövålmarnas (hövolmarnas) | bestämd form genitiv |


