publicerad: 2015
hantlangare
hant|lang·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑langarna • underordnad medhjälpare som passar upp, biträde; villigt redskap: diktatorns hantlangare
Singular | |
---|---|
en hantlangare | obestämd form |
en hantlangares | obestämd form genitiv |
hantlangaren | bestämd form |
hantlangarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hantlangare | obestämd form |
hantlangares | obestämd form genitiv |
hantlangarna | bestämd form |
hantlangarnas | bestämd form genitiv |