publicerad: 2015
hedersdoktor
heders|dokt·or
substantiv
~n ~er • person som får doktorsvärdighet utan att ha tagit doktorsexamen; till doktor 2
Singular | |
---|---|
en hedersdoktor | obestämd form |
en hedersdoktors | obestämd form genitiv |
hedersdoktorn | bestämd form |
hedersdoktorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hedersdoktorer | obestämd form |
hedersdoktorers | obestämd form genitiv |
hedersdoktorerna | bestämd form |
hedersdoktorernas | bestämd form genitiv |