SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
horisont
horisont [horisån´t] substantiv ~en ~er syn­rand, syn­krets; äv. bildl.; ​det går över min horisont det förstår jag inte⟨geol.⟩ nivå, av­lagrings­skikt
Singular
en horisontobestämd form
en horisontsobestämd form genitiv
horisontenbestämd form
horisontensbestämd form genitiv
Plural
horisonterobestämd form
horisontersobestämd form genitiv
horisonternabestämd form
horisonternasbestämd form genitiv