publicerad: 2015
horisont
horisont
[horisån´t]
substantiv
~en ~er 1 synrand, synkrets; äv. bildl.; det går över min horisont det förstår jag inte2 ⟨geol.⟩ nivå, avlagringsskikt
Singular | |
---|---|
en horisont | obestämd form |
en horisonts | obestämd form genitiv |
horisonten | bestämd form |
horisontens | bestämd form genitiv |
Plural | |
horisonter | obestämd form |
horisonters | obestämd form genitiv |
horisonterna | bestämd form |
horisonternas | bestämd form genitiv |