SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hundkoppel
hund|­koppel substantiv ‑kopplet; pl. ~, best. pl. ‑kopplen hund koppel 1
Singular
ett hundkoppelobestämd form
ett hundkoppelsobestämd form genitiv
hundkoppletbestämd form
hundkoppletsbestämd form genitiv
Plural
hundkoppelobestämd form
hundkoppelsobestämd form genitiv
hundkopplenbestämd form
hundkopplensbestämd form genitiv