publicerad: 2015
hundkoppel
hund|koppel
substantiv
‑kopplet; pl. ~, best. pl. ‑kopplen hund koppel 1
Singular | |
---|---|
ett hundkoppel | obestämd form |
ett hundkoppels | obestämd form genitiv |
hundkopplet | bestämd form |
hundkopplets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hundkoppel | obestämd form |
hundkoppels | obestämd form genitiv |
hundkopplen | bestämd form |
hundkopplens | bestämd form genitiv |