publicerad: 2015
huvudlärare
huvud|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • i äldre tid; delvis ersatt av förstelärare
Singular | |
---|---|
en huvudlärare | obestämd form |
en huvudlärares | obestämd form genitiv |
huvudläraren | bestämd form |
huvudlärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
huvudlärare | obestämd form |
huvudlärares | obestämd form genitiv |
huvudlärarna | bestämd form |
huvudlärarnas | bestämd form genitiv |