publicerad: 2015
ifrågakomma
i·fråga|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer • kunna bli aktuell: ifrågakomma el. vanl. komma ifråga
Finita former | |
---|---|
ifrågakommer | presens aktiv |
ifrågakoms (ifrågakommes) | presens passiv |
ifrågakom | preteritum aktiv |
ifrågakoms | preteritum passiv |
ifrågakom | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ifrågakomma | infinitiv aktiv |
att ifrågakommas | infinitiv passiv |
har/hade ifrågakommit | supinum aktiv |
har/hade ifrågakommits | supinum passiv |
Presens particip | |
ifrågakommande | |
Perfekt particip | |
en ifrågakommen + substantiv | |
ett ifrågakommet + substantiv | |
den/det/de ifrågakomna + substantiv |