publicerad: 2015
ikläda
i|kläda
el. i|klä
verb
ikläder el. iklär, iklädde, iklätt, iklädd n. iklätt • vanl. tills. med sig
| Finita former | |
|---|---|
| ikläder (iklär) | presens aktiv |
| ikläds (iklädes, ikläs) | presens passiv |
| iklädde | preteritum aktiv |
| ikläddes | preteritum passiv |
| ikläd (iklä) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ikläda (iklä) | infinitiv aktiv |
| att iklädas (ikläs) | infinitiv passiv |
| har/hade iklätt | supinum aktiv |
| har/hade iklätts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| iklädande | |
| Perfekt particip | |
| en iklädd + substantiv | |
| ett iklätt + substantiv | |
| den/det/de iklädda + substantiv | |
ikläda sig
el. iklä sig
• särsk. bildl. ta på sig, engagera sig i: ikläda sig rollen som medlareOrdform(er) ikläda sig


