publicerad: 2015
ikläda
i|kläda
el. i|klä
verb
ikläder el. iklär, iklädde, iklätt, iklädd n. iklätt • vanl. tills. med sig
Finita former | |
---|---|
ikläder (iklär) | presens aktiv |
ikläds (iklädes, ikläs) | presens passiv |
iklädde | preteritum aktiv |
ikläddes | preteritum passiv |
ikläd (iklä) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ikläda (iklä) | infinitiv aktiv |
att iklädas (ikläs) | infinitiv passiv |
har/hade iklätt | supinum aktiv |
har/hade iklätts | supinum passiv |
Presens particip | |
iklädande | |
Perfekt particip | |
en iklädd + substantiv | |
ett iklätt + substantiv | |
den/det/de iklädda + substantiv |
ikläda sig
el. iklä sig
• särsk. bildl. ta på sig, engagera sig i: ikläda sig rollen som medlareOrdform(er) ikläda sig