publicerad: 2015
inbilla
in|billa
verb
~de ~t • få att tro ngt som inte är sant
Finita former | |
---|---|
inbillar | presens aktiv |
inbillas | presens passiv |
inbillade | preteritum aktiv |
inbillades | preteritum passiv |
inbilla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inbilla | infinitiv aktiv |
att inbillas | infinitiv passiv |
har/hade inbillat | supinum aktiv |
har/hade inbillats | supinum passiv |
Presens particip | |
inbillande | |
Perfekt particip | |
en inbillad + substantiv | |
ett inbillat + substantiv | |
den/det/de inbillade + substantiv |
inbilla sig
• felaktigt föreställa sigOrdform(er) inbilla sig