publicerad: 2015
indra
in|dra
el. åld. in|draga
verb
‑drog, ‑dragit, ‑dragen ‑draget ‑dragna, pres. ‑drar • upphäva giltighet för; låta försvinna: indra el. vanl. dra in körkortet för ngn; indra el. vanl. dra in två tjänster
Finita former | |
---|---|
indrar (indrager) | presens aktiv |
indras (indrages, indrags) | presens passiv |
indrog | preteritum aktiv |
indrogs | preteritum passiv |
indra (indrag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att indra (indraga) | infinitiv aktiv |
att indras (indragas) | infinitiv passiv |
har/hade indragit | supinum aktiv |
har/hade indragits | supinum passiv |
Presens particip | |
indragande | |
Perfekt particip | |
en indragen + substantiv | |
ett indraget + substantiv | |
den/det/de indragna + substantiv |