publicerad: 2015
inkompetens
in·kom·pet·ens
[‑en´s]
substantiv
~en • otillräcklig kompetens; oförmåga
Singular | |
---|---|
en inkompetens | obestämd form |
en inkompetens | obestämd form genitiv |
inkompetensen | bestämd form |
inkompetensens | bestämd form genitiv |