publicerad: 2015
innehav
inne|hav
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨särsk. jur.⟩ ägande, besittning
Singular | |
---|---|
ett innehav | obestämd form |
ett innehavs | obestämd form genitiv |
innehavet | bestämd form |
innehavets | bestämd form genitiv |
Plural | |
innehav | obestämd form |
innehavs | obestämd form genitiv |
innehaven | bestämd form |
innehavens | bestämd form genitiv |