publicerad: 2015
pricka
2pricka
verb
~de ~t 1 förse el. utmärka med prickar el. märken2 träffa mitt i prick3 anmärka på4 sticka hål i: pricka degen
Finita former | |
---|---|
prickar | presens aktiv |
prickas | presens passiv |
prickade | preteritum aktiv |
prickades | preteritum passiv |
pricka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pricka | infinitiv aktiv |
att prickas | infinitiv passiv |
har/hade prickat | supinum aktiv |
har/hade prickats | supinum passiv |
Presens particip | |
prickande | |
Perfekt particip | |
en prickad + substantiv | |
ett prickat + substantiv | |
den/det/de prickade + substantiv |
pricka av
• successivt notera
Infinita formeratt pricka avinfinitiv aktivPresens participavprickandePerfekt participen avprickad + substantivett avprickat + substantivden/det/de avprickade + substantiv
pricka för
• utmärka t.ex. på karta: pricka för el. (sällan) förpricka ngt
Infinita formeratt pricka förinfinitiv aktivPresens participförprickandePerfekt participen förprickad + substantivett förprickat + substantivden/det/de förprickade + substantiv
pricka in
• placera rätt: han prickade in fem kryss på tipset
Infinita formeratt pricka ininfinitiv aktivPresens participinprickandePerfekt participen inprickad + substantivett inprickat + substantivden/det/de inprickade + substantiv
pricka ut
• markera med prickar: pricka ut el. utpricka en farled
Infinita formeratt pricka utinfinitiv aktivPresens participutprickandePerfekt participen utprickad + substantivett utprickat + substantivden/det/de utprickade + substantiv