publicerad: 2015
instämma
in|stämma
verb
‑stämde, ‑stämt, ‑stämd n. ‑stämt, pres. ‑stämmer, imper. ‑stäm 1 förklara sig enig: instämma el. stämma in i ngt2 låta kalla: instämma el. stämma in ngn till domstol
| Finita former | |
|---|---|
| instämmer | presens aktiv |
| instäms (instämmes) | presens passiv |
| instämde | preteritum aktiv |
| instämdes | preteritum passiv |
| instäm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att instämma | infinitiv aktiv |
| att instämmas | infinitiv passiv |
| har/hade instämt | supinum aktiv |
| har/hade instämts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| instämmande | |
| Perfekt particip | |
| en instämd + substantiv | |
| ett instämt + substantiv | |
| den/det/de instämda + substantiv | |
| den instämde + maskulint substantiv | |


