publicerad: 2015
institution
in·stit·ut·ion
substantiv
~en ~er 1 inrättning; anstalt; undervisningsenhet för ett fack vid universitet2 etablerad sedvänja – Nästan alla sammansättn. med institutions- hör till institution 1.
Singular | |
---|---|
en institution | obestämd form |
en institutions | obestämd form genitiv |
institutionen | bestämd form |
institutionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
institutioner | obestämd form |
institutioners | obestämd form genitiv |
institutionerna | bestämd form |
institutionernas | bestämd form genitiv |