publicerad: 2015
instrumentarium
in·stru·ment·ari·um
[‑a´ri‑ el. ‑a`ri‑]
substantiv
instrumentariet instrumentarier • samling instrument; till instrument 1,2
Singular | |
---|---|
ett instrumentarium | obestämd form |
ett instrumentariums | obestämd form genitiv |
instrumentariet | bestämd form |
instrumentariets | bestämd form genitiv |
Plural | |
instrumentarier | obestämd form |
instrumentariers | obestämd form genitiv |
instrumentarierna | bestämd form |
instrumentariernas | bestämd form genitiv |
SAOL