publicerad: 2015
instudering
in|stud·er·ing
substantiv
~en ~ar instudera
Singular | |
---|---|
en instudering | obestämd form |
en instuderings | obestämd form genitiv |
instuderingen | bestämd form |
instuderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
instuderingar | obestämd form |
instuderingars | obestämd form genitiv |
instuderingarna | bestämd form |
instuderingarnas | bestämd form genitiv |