publicerad: 2015
insufficiens
in·suf·fici·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er 1 otillräcklig funktion hos ett organ2 förhållandet att en gäldenärs skulder överstiger tillgångarna
Singular | |
---|---|
en insufficiens | obestämd form |
en insufficiens | obestämd form genitiv |
insufficiensen | bestämd form |
insufficiensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
insufficienser | obestämd form |
insufficiensers | obestämd form genitiv |
insufficienserna | bestämd form |
insufficiensernas | bestämd form genitiv |