publicerad: 2015
interpellera
inter·pell·era
verb
~de ~t • om riksdagsledamot: ställa en fråga till statsråd; jfr interpellation
| Finita former | |
|---|---|
| interpellerar | presens aktiv |
| interpelleras | presens passiv |
| interpellerade | preteritum aktiv |
| interpellerades | preteritum passiv |
| interpellera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att interpellera | infinitiv aktiv |
| att interpelleras | infinitiv passiv |
| har/hade interpellerat | supinum aktiv |
| har/hade interpellerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| interpellerande | |
| Perfekt particip | |
| en interpellerad + substantiv | |
| ett interpellerat + substantiv | |
| den/det/de interpellerade + substantiv | |


