publicerad: 2015
invaliditet
in·val·id·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • stadigvarande förlust el. nedsättning av arbetsförmågan
Singular | |
---|---|
en invaliditet | obestämd form |
en invaliditets | obestämd form genitiv |
invaliditeten | bestämd form |
invaliditetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
invaliditeter | obestämd form |
invaliditeters | obestämd form genitiv |
invaliditeterna | bestämd form |
invaliditeternas | bestämd form genitiv |