publicerad: 2015
inventerare
in·vent·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. inventerarna inventera
Singular | |
---|---|
en inventerare | obestämd form |
en inventerares | obestämd form genitiv |
inventeraren | bestämd form |
inventerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inventerare | obestämd form |
inventerares | obestämd form genitiv |
inventerarna | bestämd form |
inventerarnas | bestämd form genitiv |