SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ironiker
ir·­on·­ik·­er [‑o´n‑] substantiv ~n; pl. ~ ironi
Singular
en ironikerobestämd form
en ironikersobestämd form genitiv
ironikernbestämd form
ironikernsbestämd form genitiv
Plural
ironikerobestämd form
ironikersobestämd form genitiv
ironikernabestämd form
ironikernasbestämd form genitiv