publicerad: 2015
isolator
isol·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • isolerande kropp el. ämne
Singular | |
---|---|
en isolator | obestämd form |
en isolators | obestämd form genitiv |
isolatorn | bestämd form |
isolatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
isolatorer | obestämd form |
isolatorers | obestämd form genitiv |
isolatorerna | bestämd form |
isolatorernas | bestämd form genitiv |