publicerad: 2015
justitiekansler
just·itie|kansl·er
substantiv
~n ~er • Justitiekanslern en myndighet som övervakar att andra myndigheter följer lagar och förordningar; äv. (med gemen initialbokstav) om myndighetens chef
Singular | |
---|---|
en justitiekansler | obestämd form |
en justitiekanslers | obestämd form genitiv |
justitiekanslern | bestämd form |
justitiekanslerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
justitiekanslerer | obestämd form |
justitiekanslerers | obestämd form genitiv |
justitiekanslererna | bestämd form |
justitiekanslerernas | bestämd form genitiv |