publicerad: 2015
kälkåkare
kälk|åk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑åkarna kälke åkare 1
Singular | |
---|---|
en kälkåkare | obestämd form |
en kälkåkares | obestämd form genitiv |
kälkåkaren | bestämd form |
kälkåkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kälkåkare | obestämd form |
kälkåkares | obestämd form genitiv |
kälkåkarna | bestämd form |
kälkåkarnas | bestämd form genitiv |