publicerad: 2015
kännare
känn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kännarna • särsk. expert, specialist
Singular | |
---|---|
en kännare | obestämd form |
en kännares | obestämd form genitiv |
kännaren | bestämd form |
kännarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kännare | obestämd form |
kännares | obestämd form genitiv |
kännarna | bestämd form |
kännarnas | bestämd form genitiv |