publicerad: 2015
kön
kön
substantiv
~et; pl. ~ • manligt kön; kvinnligt kön – I sammansättn. köns-, ngn gång kön-.
Singular | |
---|---|
ett kön | obestämd form |
ett köns | obestämd form genitiv |
könet | bestämd form |
könets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kön | obestämd form |
köns | obestämd form genitiv |
könen | bestämd form |
könens | bestämd form genitiv |