publicerad: 2015
körnare
körn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. körnarna • ett stålverktyg med härdad spets för uppmärkning av arbetsstycken av metall
Singular | |
---|---|
en körnare | obestämd form |
en körnares | obestämd form genitiv |
körnaren | bestämd form |
körnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
körnare | obestämd form |
körnares | obestämd form genitiv |
körnarna | bestämd form |
körnarnas | bestämd form genitiv |