publicerad: 2015
kabinett
kab·in·ett
[‑et´]
substantiv
~et; pl. ~ 1 litet rum2 ⟨finl.⟩ enskilt rum på restaurang3 inre cirkel av regering särsk. i England – De flesta sammansättn. med kabinetts- hör till kabinett 3.
Singular | |
---|---|
ett kabinett | obestämd form |
ett kabinetts | obestämd form genitiv |
kabinettet | bestämd form |
kabinettets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kabinett | obestämd form |
kabinetts | obestämd form genitiv |
kabinetten | bestämd form |
kabinettens | bestämd form genitiv |