publicerad: 2015
kader
kader
[ka´der]
substantiv
~n kadrer • fast anställd personal urspr. i krigsmakten; grupp av funktionärer t.ex. i politiskt parti
Singular | |
---|---|
en kader | obestämd form |
en kaders | obestämd form genitiv |
kadern | bestämd form |
kaderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kadrer | obestämd form |
kadrers | obestämd form genitiv |
kadrerna | bestämd form |
kadrernas | bestämd form genitiv |