publicerad: 2015
kakelsättare
kakel|sätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sättarna kakel sättare 1
Singular | |
---|---|
en kakelsättare | obestämd form |
en kakelsättares | obestämd form genitiv |
kakelsättaren | bestämd form |
kakelsättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kakelsättare | obestämd form |
kakelsättares | obestämd form genitiv |
kakelsättarna | bestämd form |
kakelsättarnas | bestämd form genitiv |