publicerad: 2015
kammare
kammare
substantiv
~n; pl. kamrar el. ~, best. pl. kamrarna el. kammarna 1 litet rum2 avdelning av parlament i vissa länder (numera inte Sverige)3 i sammansättn. ofta liten, för liten besättning – De flesta sammansättn. med kammar- hör till kammare 1.
| Singular | |
|---|---|
| en kammare | obestämd form |
| en kammares | obestämd form genitiv |
| kammaren | bestämd form |
| kammarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kamrar (kammare) | obestämd form |
| kamrars (kammares) | obestämd form genitiv |
| kamrarna (kammarna) | bestämd form |
| kamrarnas (kammarnas) | bestämd form genitiv |


