publicerad: 2015
kammare
kammare
substantiv
~n; pl. kamrar el. ~, best. pl. kamrarna el. kammarna 1 litet rum2 avdelning av parlament i vissa länder (numera inte Sverige)3 i sammansättn. ofta liten, för liten besättning – De flesta sammansättn. med kammar- hör till kammare 1.
Singular | |
---|---|
en kammare | obestämd form |
en kammares | obestämd form genitiv |
kammaren | bestämd form |
kammarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kamrar (kammare) | obestämd form |
kamrars (kammares) | obestämd form genitiv |
kamrarna (kammarna) | bestämd form |
kamrarnas (kammarnas) | bestämd form genitiv |