SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kammare
kammare substantiv ~n; pl. kamrar el. ~, best. pl. kamrarna el. kammarna litet rumav­delning av parlament i vissa länder (nu­mera inte Sverige)i sammansättn. ofta liten, för liten besättning​ – De flesta sammansättn. med kammar- hör till kammare 1.
Singular
en kammareobestämd form
en kammaresobestämd form genitiv
kammarenbestämd form
kammarensbestämd form genitiv
Plural
kamrar (kammare)obestämd form
kamrars (kammares)obestämd form genitiv
kamrarna (kammarna)bestämd form
kamrarnas (kammarnas)bestämd form genitiv