publicerad: 2015
karakteristik
karakt·er·ist·ik
el. karakt·är·ist·ik
[‑i´k]
substantiv
~en ~er • skildring av ngns el. ngts karaktär el. utmärkande drag
Singular | |
---|---|
en karakteristik (en karaktäristik) | obestämd form |
en karakteristiks (en karaktäristiks) | obestämd form genitiv |
karakteristiken (karaktäristiken) | bestämd form |
karakteristikens (karaktäristikens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
karakteristiker (karaktäristiker) | obestämd form |
karakteristikers (karaktäristikers) | obestämd form genitiv |
karakteristikerna (karaktäristikerna) | bestämd form |
karakteristikernas (karaktäristikernas) | bestämd form genitiv |