publicerad: 2015
kart
kart
substantiv
~et; pl. ~ • omogen frukt: äppelkart
Singular | |
---|---|
ett kart | obestämd form |
ett karts | obestämd form genitiv |
kartet | bestämd form |
kartets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kart | obestämd form |
karts | obestämd form genitiv |
karten | bestämd form |
kartens | bestämd form genitiv |