publicerad: 2015
karta
karta
[ka`rta]
substantiv
~n kartor 1 starkt förminskad plan över en del av jordytan2 pappskiva för förvaring av knappar m.m.; pappersark med t.ex. frimärken – Nästan alla sammansättn. med kart- hör till karta 1.
Singular | |
---|---|
en karta | obestämd form |
en kartas | obestämd form genitiv |
kartan | bestämd form |
kartans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kartor | obestämd form |
kartors | obestämd form genitiv |
kartorna | bestämd form |
kartornas | bestämd form genitiv |