publicerad: 2015
kartager
kartag·er
[karta´g‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person från Kartago
Singular | |
---|---|
en kartager | obestämd form |
en kartagers | obestämd form genitiv |
kartagern | bestämd form |
kartagerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kartager | obestämd form |
kartagers | obestämd form genitiv |
kartagerna | bestämd form |
kartagernas | bestämd form genitiv |