publicerad: 2015
katekumen
kate·kum·en
[‑e´n]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: icke-kristen person som förbereddes för dopet
Singular | |
---|---|
en katekumen | obestämd form |
en katekumens | obestämd form genitiv |
katekumenen | bestämd form |
katekumenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
katekumener | obestämd form |
katekumeners | obestämd form genitiv |
katekumenerna | bestämd form |
katekumenernas | bestämd form genitiv |