publicerad: 2015
kavaljer
kav·alj·er
[‑e´r]
substantiv
~en ~er • uppvaktande herre
Singular | |
---|---|
en kavaljer | obestämd form |
en kavaljers | obestämd form genitiv |
kavaljeren | bestämd form |
kavaljerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kavaljerer | obestämd form |
kavaljerers | obestämd form genitiv |
kavaljererna | bestämd form |
kavaljerernas | bestämd form genitiv |