publicerad: 2015
kikning
kik·ning
substantiv
~en ~ar • till kikna
Singular | |
---|---|
en kikning | obestämd form |
en kiknings | obestämd form genitiv |
kikningen | bestämd form |
kikningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kikningar | obestämd form |
kikningars | obestämd form genitiv |
kikningarna | bestämd form |
kikningarnas | bestämd form genitiv |