publicerad: 2015
klämning
kläm·ning
substantiv
~en ~ar 1klämma
Singular | |
---|---|
en klämning | obestämd form |
en klämnings | obestämd form genitiv |
klämningen | bestämd form |
klämningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klämningar | obestämd form |
klämningars | obestämd form genitiv |
klämningarna | bestämd form |
klämningarnas | bestämd form genitiv |